1.6.1 Thomasprocessen
Bessemerkonvertern hade en silikatbaserad infordring, det vill säga den var sur. Detta innebar att man också måste ha en sur slagg (hög halt av kiseloxid, SiO2) vilket i sin tur innebär att man inte kunde genomföra någon svavel- eller fosforrening. Eftersom en stor del av kontinentens järnmalm var fosforrik och därför inte kunde användas kom Bessemerprocessens utbredning att begränsas. För att kunna använda fosforrik malm utvecklades Thomasprocessen som i princip är en variant på Bessemerprocessen men ugnen hade ett basiskt foder och kördes med en basisk slagg (hög kalkhalt, CaO) som innebar en fosforreningsmöjlighet.
Efterhand kom Thomasprocessen att bli mer använd än Bessemerprocessen. Detta berodde på att fosforhalten innebar ett inte oväsentligt värmetillskott genom dess oxidation vid färskningen. Dessutom kunde fosforrika slagger säljas som gödningsmedel vilket gav ett positivt bidrag till ekonomin.
