3.0.1 Allmänt
Induktivprovning är en metod för oförstörande provning, som används för att söka diskontinuiteter på och under ytan i elektriskt ledande material. Induktivprovning benämns ofta virvelströmsprovning, (ET-provning), eftersom metoden bygger på att virvelströmmar induceras i provföremålet.
ET-provning har god känslighet för indikering av sprickor, flagor, inneslutningar, inhomogeniteter samt variationer i materialets resistivitet, permeabilitet, hårdhet och dimension. Även avståndet mellan provföremålet och givaren kan bestämmas.
Detta gör ET-provning användbar inom många områden, men samtidigt svår att använda på grund av svårigheter att separera de olika variationerna från varandra.
ET-provning är snabb och provningen kan utföras utan att givare är i direkt kontakt med det provade materialet, vilket är en fördel gentemot andra OFP-metoder.
3.0.2 Användningsområden
ET-provning används idag inom ett stort antal verksamhetsområden, bland annat:
Stålindustrin provning av rör, tråd och stång.
Flygindustrin provning av detaljer i turbojetmotorer, flygplansskrov et cetera.
Verkstadsindustrin provning av detaljer till bilar och andra maskindelar.
Energi provning av tuber i värmeväxlare, provning av svetsförband.
Givetvis finns det en mängd andra applikationsområden, men vi kommer fortsättningsvis att koncentrera oss på provningstillämpningar inom stålindustrin.
