4.0.1 Användningsområde
Penetrantprovningsmetoden är en av de äldsta OFP-metoderna med anor från början av 1900-talet. Då användes mineraloljor, vilka penslades på provobjektet. Efter avtorkning påströddes kritpulver, och en vätning av detta indikerade en ytspricka i provobjektet.
Metoden har sedan mitten av 1940-talet genomgått en omfattande utveckling, då det gäller penetrantmateriel och utgör idag en av de viktigaste metoderna för ytfelsdetektering. Den används både för kontroll av tillverkade produkter och komponenter i drift. De olika momenten i provningen utföres manuellt eller i begränsade fall halvautomatiserat.
Flygindustrin är ett område som starkt är förknippat med metoden. Erfarenheter härifrån har bidragit till vidareutveckling och förbättringar av provmetoden. Såväl tillverkning som driftsövervakning sker med hög provningskänslighet och starkt reglerade provningsspecifikationer.
Inom bilindustrin tillämpas metoden på funktionellt kritiska detaljer. Den kontinuerliga användningen har säkert bidragit till att kvalitet och säkerhet har ökat inom området.
Inom kraftverksindustrin är driftsäkerhet en grundläggande förutsättning. Här tillämpas metoden såväl vid nytillverkning som vid den fortlöpande övervakningen.
Kemiindustrin genomför periodiska inspektioner av rörledningar, förbindningar och behållare med penetrantmetoden.
Inom stål- och maskintillverkning kontrolleras produkterna med utgångspunkt från slutanvändningsområdet. Såväl slutprovning av produkterna som provning efter enskilda tillverkningsoperationer förekommer.
