4.4.1 Detekterbarhet för olika ytfelstyper
Tunna ytsprickor
Dessa kan vara ytliga eller djupa, men det typiska är att de har en tunn öppning. De djupa har en större reservoar än de grunda och, om de är väl penetrerade, en större detekterbarhet.
För bästa detekterbarhet är följande nödvändigt:
- Hög inträngningsförmåga krävs, vilket innebär att vattenavsköljbara penetranter är mindre lämpliga. Dessa innehåller emulgermedel, vilket generellt försämrar penetrerkraften.
- Maximal skönjbarhet och kontrast från indikationer erfordras. Kravet är mer uttalat ju grundare den täta sprickan är. Detta är typiskt för den fluorescerande penetranten, som har en bättre indikeringsförmåga än färgpenetranten.
- Penetrertiden skall vara lång. I vissa fall kan tider på flera timmar krävas.
- Borttagningsmomentet är kritiskt, då en absolut störningsfri bakgrund är nödvändig. Risken för urtvättning av efteremulgerbara penetranter är mindre vid täta sprickor. Dock rekommenderas ej tvättning med för högt tryck eller för varmt vatten. Det är bättre att förlänga emulgeringstiden något, speciellt vid grova ytor. En förutsättning är förstås, att bredare ytfel ej samtidigt finns, då ju dessa riskerar att bli ursköljda.
- Torktiden får ej vara för kort, då värmen hjälper till att driva ut penetranten ur den tunna sprickan. En överdrivet lång torktid kan emellertid försämra penetrantens förmåga att sugas upp i framkallarskiktet.
- För både torr- och våtframkallare gäller att framkallningsskiktet skall vara tunt. Ett tjockt skikt minskar indikerbarheten hos en liten penetrantreservoar.
- Detta är också en anledning till att färgpenetrant är olämplig, då denna kräver ett tjockare skikt för att en jämn bakgrund skall erhållas.
- Framkallningstiden kan vara lång, eftersom det tar lång tid för den lilla penetrantvätskan att tränga upp till ytan.
- Intensiteten från UV-ljuset skall vara så hög som möjligt, ögat mörkeranpassat, och inspektionen utföras i mörker.
Breda ytfel
Defekterna kan vara ytliga eller djupa. Bredden gör, att risken för ursköljning av penetranten alltid finns, speciellt om ytan har repor och är allmänt grov. Då ställs ju högre krav på borttagande av överskottspenetrant för att få en störningsfri bakgrund.
- Hög penetreringsförmåga är egentligen ej nödvändig för att upptäcka breda fel. Däremot är en penetrant och en teknik, som lätt tillåter penetrantborttagning utan ursköljning av defekterna att föredra. Vattenavsköljbara penetranter är därför ej att rekommendera. Borttagning med lösningsmedel är ej heller bra. Efteremulgerbara penetranter är den teknik, som är mest lämplig.
- Extremt hög briljans från indikationer är i regel ej nödvändig, då penetrantvolymen oftast är stor.
- Penetreringstiden behöver ej vara lång för denna feltyp, eftersom penetreringen går rätt fort, även för djupa fel. Om täta fel samtidigt finns på ytan, styrs givetvis tiden av dessa.
- Emulgerinstiden är kritisk och skall hållas till ett minimum för att säkerställa en störningsfri bakgrund. Framkallningstiden behöver ej vara lång.
- Verkliga defekter bör noggrant uppmärksammas, då risk för falska indikationer på grund av dålig penetrantborttagning kan föreligga.
Ytsprickor i allmänhet
I verkligheten förekommer givetvis alla varianter mellan täta och breda ytfel. Med täta sprickor menas här sådana som har bredder på 2–3 mm. När bredden är 50–100 mm, kan sprickan klassas som bred.
Således rekommenderas efteremulgerbara penetranter för täta sprickor, där stor penetrerkraft krävs, då de vattensköljbara är underlägsna på grund av den inbyggda emulgatorn. För breda sprickor rekommenderas även efteremulgerbara penetranter på grund av risken för ursköljning med de vattenavsköljbara. I mellanområdet är tekniken med vattenavsköljbara penetranter ett utmärkt val.
Porositeter
Dessa fel kan givetvis indikeras, om de är öppna mot ytan. De är vanliga i gjutna produkter.
- hög penetrering är vanligtvis ej nödvändig. Även om ytöppningen kan vara liten, så ligger oftast kaviteten ytan och innehåller en förhållandevis stor penetrantreservoar. Vattenavsköljbara penetranter är oftast tillräckliga.
- penetrertiden behöver ej vara lång och borttagningsmomentet är ej kritiskt.
- framkallningstiden bör vara minimal, och inspektion genomföras genast efter det att framkallaren torkat för att minska risken för ”utblödning”. Det senare påverkar starkt storleksbestämning av felet.
