2.0.1 Allmänt
En gammal oförstörande provningsmetod var att knacka på provföremålet och lyssna till klangen. En van person kunde på detta enkla sätt skilja felfria detaljer från sådana som innehöll defekter av något slag.
Förekomst av en defekt gjorde att klangen blev ”oren” och lät annorlunda jämfört med ett felfritt provföremål. Tekniken var dock bara tillämpbar när det gällde att hitta större defekter, då mindre defekter oftast åstadkom för små förändringar i klangfärgen för att upptäckas på detta sätt.
De första mer ingående undersökningarna av hur elastiska vågor med frekvenser över hörbarhetsgränsen cirka 20000 Hz, (ultraljud) utbreder sig i fasta och flytande media gjordes i slutet på 1920-talet.
Provning med ultraljud har sedan dess genomgått en mycket snabb utveckling, vilket resulterat i en mängd provningsmetoder och applikationer. Speciellt har introduktionen av datorer i OFP medfört att möjligheterna till signalbehandling och presentation av insamlade data förbättrats på ett revolutionerande sätt.
Ultraljudprovning är en oförstörande provningsmetod som används både vid processmaterial- tillverknings- och slutkontroll av fasta material. Den vedertagna internationella beteckningen är UT vilket kommer från engelskans Ultrasonic Testing.
