2.6.1 Felstorleksbestämning
Som tidigare nämnts är ultraljudprovning en metod som bygger på jämförelser mellan kända naturliga och artificiella defekter. Sådan erfarenhet måste byggas upp för varje produkt genom förstörande prov på funna indikationer, där sedan indikationens (felets) verkliga utseende sätts i relation till indikationernas storlek och utseende. (Felkatalog).
Om sådan erfarenhet/kunskap inte finns eller är möjlig att skaffa finns metoder som kan användas för att få en ungefärlig uppfattning om indikationers storlek. En viktig förutsättning är dock att man har kännedom om aktuellt material och aktuell tillverkningsprocess.
a) Fel större än ultraljudstrålens diameter
Om felet har en utsträckning, som överstiger sökarens diameter, ger en avsökning över ytan ett visst mått på felstorleken. Man räknar med att sökarens centrum ligger mitt över defektens begränsningslinje, då felamplituden har sjunkit till hälften (-6 dB) av sitt maximala värde.
Denna typ av felstorleksbestämning kan vara lite vansklig om felet är sammansatt av flera små fel eller om det är fyllt av till exempel slagg, genom att ljudet då delvis kan passera igenom med mindre reflektion som följd.
b) AVG-diagram
För fel, som är mindre än ljudstrålen, kan man utföra felstorleksbestämning med hjälp av ett diagram av det slag som visas i Figur 19. I ett sådant AVG-diagram (Abstand- Verstärkung-Grösse), som endast gäller för en sökartyp, kan man med ledning av använd förstärkning och avståndet mellan sökaren och felet få en uppfattning om felstorleken uttryckt som en ekvivalent cirkulär reflektor.
