2.5.1 Interkristallin korrosion
Svetsning av austenitiskt rostfritt stål sker normalt med låga svetsenergier. En orsaken är att stålet innehåller en viss mängd kol som kan, i temperaturintervallet 500-800°C, förena sig med krom och bilda karbider. Detta sker företrädesvis i materialets korngränser där korrosionsskyddet förloras lokalt intill karbiderna. Karbidbildningen tar dock en viss tid, och om en låg värmetillförsel utnyttjas vid svetsningen erhålls en snabb svalning genom det kritiska temperaturintervallet. Då hinner karbiderna inte bildas, och korrosionsmotståndet i svetsen blir fullgott.
Kinetiken för karbidbildningen är starkt kopplad till stålets kolhalt, och problemet med sensibilisering var avsevärt större med tidigare generationer av rostfria stål, då tillverk- ningsprocesserna ej tillät halter under ~0,05% kol. Med den moderna AOD (Argon Oxygen Decarburization) tekniken tillverkas stål rutinmässigt med kolhalter kring 0,02% så sensibilisering utgör inte längre något större problem vid svetsning. I vissa stålsorter tillsätts titan eller niob för att på det sättet binda upp kolet, så kallat stabiliserade stål.
I höglegerade stålsorter kan andra typer av utskiljning ske i samband med svetsning och orsaka minskat korrosionsmotstånd. Det gäller såväl intermetalliska faser som sigmafas som nitrider.
2.5.2 Applikationsexempel 2: Umbilicals
En konstruktion som vore svår att föreställa sig utan att konstruktören haft tillgång till de prestanda som de duplexa och superduplexa materialen uppvisar, är umbilicals (eng. för navelsträng). Som översättningen antyder är de den kontaktlänk, som förbinder moderplattformarna med de bottenförlagda oljeutvinningsstationerna. I umbilicals finns elektriska kablar liksom hydraulikledningar samt ledningsrör för metanolinjektion i borrhålen. För att skydda konstruktionen från yttre åverkan har ett epoxilager lagts på stålet som vidhäftningsmedia, varefter röret belagts med ett 3 mm lager av hållfast termoplast (polyetylen).
Den höga hållfastheten hos de tunnväggiga sömlösa rören bidrar till att bucklingsrisken minskar. Dessutom måste ett hydrauliskt rör med den längd, som det här är frågan om, ha en mycket snabb respons. Ett rör i ett polymert material är utsiktslöst, eftersom styvheten är för låg om det inte armeras kraftigt. Om konstruktionen i stället hade gjorts i ett ordinärt austenitiskt stål skulle väggtjockleken och därmed vikten ha blivit det dubbla.
Rören kan tillverkas genom längssvetsning av band till cirka 300 m långa rullar, eller genom extrusion och stegvalsning-dragning till cirka 15 m långa sömlösa rör. Dessa svetsas ihop till rörlängder på 2-10 km och utsätts för tryckprovning och röntgenundersökning av skarvsvetsarna. Slingorna svetsas därefter till 50 km långa rör som lindas upp på rullar och läggs på havsbotten från speciella fartyg.
