2.1.1 Allmän korrosion och galvanisk korrosion
Det är främst kloridinnehållande och framförallt sura kloridinnehållande miljöer som orsakar lokala angrepp hos rostfria stål. Det mest välbekanta är punktkorrosion som ger ofta litet materialavverkning, men kan resultera i snabb perforering av en komponent. Ett vardagsexempel är punktangrepp som kan dyka upp på rostfria bestick i lägre legerade ferritiska eller martensitiska rostfria stål, som passerat genom diskmaskinen ett antal tillfällen. Ofta angrips något ställe på ytan där defekter förekommer, exempelvis vid slagginneslutningar som kan ha små håligheter i gränsytan mellan matrix och slagg. Dessa håligheter kan vid exponering i förhållandevis milda miljöer, ge upphov till lokala aggressiva miljöer, speciellt om den yttre miljön innehåller klorider. När väl angreppet startat kan en mycket snabb propagering ske.
Fenomenet kan ges en elektrokemisk förklaring som går ut på att den omgivande oangripna, fortfarande passiva ytan fungerar som katod och det lokala angreppet som anod. En stor katodisk yta kan då, även om strömmarna är små per ytenhet, ge upphov till en snabb lokal anodisk upplösning av metallen i det angripna området. Då lösningen i den uppkomna gropen är förhållandevis stagnant, anrikas metalljoner som förstärker korrosionsangreppet.
Ofta görs en grov rangordning av olika rostfria sorter genom ett enkelt samband, där legerings- innehållet viktas efter dess förmåga att förbättra punktkorrosionsmotståndet i kloridmiljöer, PRE, (Pitting Resistance Equilvalent). En vanlig formel är
PRE = %Cr + 3.3 · (%Mo + 0.5 · %W) + 16 · %N
men andra faktorer förekommer; värden mellan 13 och 36 har presenterats för kväve. I figuren har en faktor 30 utnyttjats. Förutom stålets medelsammansättning påverkar ett antal andra faktorer korrosionsresultatet och dessutom föreligger synergistiska effekter, (1 + 1 > 2), bland annat mellan kväve och molybden.
