0.3 Masugnens konstruktion och semantik

I Figur 2 visas en genomskärning av en masugn och de traditionella benämningarna på masugnens delar. Malm o koks sätt på masugnen genom lilla klockan och stora klockan. Delar av beskickningen studsar mot slagpansaret på insidan av ugnen. Infodringen sitter innanför manteln som till större delen är vattenkyld. I schaktet transporteras beskickningen nedåt genom buken och rasten och gasen går uppåt och ut ur ugnen genom stora gasuttag. Blästerluften går i en ringtrumma och vidare i tättställningen och blästerröret för att slutligen blåsas in i ugnen genom formorna. Inne i ugnen bildas en förbränningszon samt en pelare av koks som man kallar ”döde mannen”. Längst ner samlas råjärnet i stället. Råjärn och slagg tappas genom ett eller flera tapphål.

Vid råjärnsframställning krävs som visas i Figur 3, stora utrymmen för hantering av råvaror och gas. Från lagerfickor för koks och sinter förs råvaror på en hundbana upp till toppen av masugnen där den beskickas i ett uppsättningsmål som fördelar råvarorna över tvärsnittet. Gasen lämnar ugnen på toppen och går efter stoftavskiljning till så kallad Cowperapparater. Här sker en värmeväxling så att blästern förvärms. Råjärnet går i regel till en torpedskänk medan slaggen går till en slaggskänk.