9.2 Mätmetoder och nyckeltal i underhållsarbetet

Mätningar av underhållets effektivitet kan med fördel struktureras på följande hierarkiska nivåer i stigande ordning:

• Mätning av underhållets resursförbrukning.
• Mätning av erhållet resultat i form av volymen underhållna och reparerade maskiner samt minskade stopptider – alltså ökad driftsäkerhet.
• Fullständig mätning av de tre effektivitetsfaktorerna tidsverkningsgrad, kapacitetsverkningsgrad och kvalitetsutbyte – alltså TAK.
• Mätning av underhållets totala lönsamhetspåverkan – alltså underhållets ekonomiska betydelse, UEB.

Figur 32 visar en sådan länkad fullständig modell för mätning av UH- effektiviteten. Den röda tråden kan följas antingen uppifrån och ned för att spåra orsakerna till dålig lönsamhet eller nerifrån och upp för att styra förbättringsåtgärder mot lönsamma mål.

Tekniska:

• Antalet planerade UH-timmar av totala antalet
• Antal utförda arbeten / period
• UH-timmar / ton
• Tillgänglighet i % av skiftlagd tid
• Kapacitetsutnyttjning i % av nominell kapacitet
• Kvalitetsutbyte som % felfria ton av totalt producerade ton et cetera.

Ekonomiska:

• Underhållskostnad / period
• Underhållskostnad / ton
• Direkta och indirekta kostnader samt tappade intäkter i förhållande till omsättningen
• Kapitalbildning i extra (redundant) utrustning och reservdelar och övrig UH-utrustning i
• förhållande till omsättningen
• Räntabilitet i %
• Kapitalomsättningshastighet ggr / år
• Vinstmarginal i % et cetera.

Sammanfattningsvis är det viktigt att påminna om två viktiga förhållanden när mätsystem införs:

• Relevans är viktigare än precision, det vill säga det är viktigare att mäta rätt saker än att få exakthet i tredje decimalen.
• Snabbhet är viktigare än fullständighet, det vill säga att snabbt få fram nyckeltalen och förmedla dem till den personal som ska åtgärda avvikelserna är viktigare än en lång och fullständig rapport om vad som hänt ett halvår efteråt.