11.1 Industriell elektronik

Innebörden av begreppet industrielektronik är för de flesta självklar liksom skillnaden mellan denna och kommersiell elektronik (TV, radio, video et cetera.). Till industrielektroniken räknas allt från enkla enheter med någon diod till komplexa, programmerbara system.

Felsökning kräver oftast kunskap om mer än bara elektroniken. Den är det sällan fel på, utan felen brukar uppstå på de apparater som samverkar med elektroniken. Detta formar också kraven man ställer på dem som arbetar med elektronikunderhåll. Förutom elektronikkunskaper måste de även ha god kunskap om andra apparater, vilket kan vara allt från högspänningsapparater till mycket speciella givare.

Med anläggning menar vi vanligen en större utrustning med många elektriska och mekaniska enheter som på ett optimalt sätt ska samverka.

För att täcka hela underhållskedjan behövs – utöver de begrepp som redovisas i Figur 19 – även prestanda. Med prestanda menar vi samordning mellan olika enheter i till exempel ett koordinerat drivsystem. Som regel rör det sig om kontroll av strömmar, dragkrafter och hastigheter samt vad som sker vid snabba förändringar i processen.

Inom industrielektroniken görs inte mycket inom detta avsnitt.

Rengöring förekommer sällan. Utrustningen står normalt inom skyddade utrymmen. Den ökade användningen av decentraliserade system medför dock att större uppmärksamhet måste ägnas rengöringen.

Planerade utbyten gäller i första hand backup-batterier som ska säkra spänningsförsörjningen till minnen när huvudspänningen är frånslagen.

Smörjning och renovering kan gälla elektromekanisk utrustning som ofta är integrerad med elektroniken, till exempel fläktar, reläer, kontaktorer et cetera. Normalt bör man följa leverantörernas skötselinstruktioner.

Omfattande mätningar för att skapa sig en bild av industrielektronikens tillstånd låter sig inte göras. Denna metod passar bäst när man har en viss förslitning. Det kan emellertid vara bra att registrera vissa parametrar, så de är kända om man vid senare tillfälle får problem.

Inte heller subjektiv kontroll, det vill säga att med sina sinnen bedöma elektronikens hälsostillstånd, förekommer annat än i rena undantagsfall.

Funktionskontroll görs på mer sammansatta enheter. Som exempel kan nämnas sällan utnyttjade servicehjälpmedel och reservkraft för att vara säker på korrekt funktion de få gånger de behövs.

Som en konsekvens av att inget omfattande förebyggande underhåll sker utförs inte heller något planerat avhjälpande underhåll. Det är sällan något just håller på att gå sönder och vars utbyte kan planeras.

Detta är den vanligaste typen av underhåll när det gäller industrielektronik. Vanligen ringer en operatör och berättar om ett problem. Det behöver inte vara ett elektronikfel, men av naturliga skäl kan man oftast inte se sådana fel, och problem man inte kan se klassas då som elektronikfel. Det gör att elektroniken som regel är inblandad i de flesta problem trots högt MTBF-värde.

Funktioner för självdiagnostik byggs ofta in i industrielektroniken. De flesta fel som uppträder inom själva elektroniken kan därmed klaras ut. Eftersom MTBF-värdet är högt är detta dock inte lösningen på det avhjälpande underhållet för elektronik. Endast en del inrapporterade störningar kommer att lösas med hjälp av självdiagnostik.

Rätt kunskap om utrustningen bör ges till fler medarbetare. I en processindustri som vår bör alla berörda kunna lösa uppkomna problem. Experterna arbetar normalt dagtid och chansen att störningar bara ska komma då är ganska liten. Alltså bör mer planerad träning på utrustningen genomföras.

Bra servicehjälpmedel är ett krav. Dessutom måste underhållspersonalen kunna använda de hjälpmedel som finns. Detta kräver viss träning. Många av hjälpmedlen används sällan, och därför måste de kontrolleras regelbundet. En standardisering av är här ett starkt önskemål.

Underhållspersonal inom elektronik fordrar mer träning och utbildning än kollegorna inom de flesta andra områden. Det finns en skillnad mellan träning och utbildning. Träning bedrivs på den egna anläggningen medan utbildning normalt sker på skolbänk hos leverantörer, skolor et cetera. Träning står för praktik och erfarenhet medan utbildning står för grundkunskap.

En förutsättning för effektiv felsökning är rätt dokumentation. Detta innebär inte att man behöver all tillgänglig information – det finns ofta för mycket information som kan bli förvillande, speciellt om man har bråttom.

Begreppet prestanda kan användas som ett mått på funktionen då ett flertal utrustningar i en stor anläggning ska fungera tillsammans. Ett bra exempel på sådana utrustningar är det man kallar koordinerade drivsystem. Till den gruppen räknas bland annat valsverk.

Bandverk som inte producerar med maximal hastighet skulle, genom att man höjer valsningshastigheten, kunna öka sin prestanda. De flesta valsverk kör med icke-maximal hastighet och kan som regel köras fortare, men hur mycket är det ingen som vet. Detta brukar kallas den uteblivna intäkten. Enda sättet att minska denna är att försöka öka hastigheten med bibehållen bandkvalitet.

En i detta sammanhang viktig parameter är industrielektroniken. Den måste vara i så bra skick som möjligt. I annat fall ger valsarna upp och kör vid en lägre hastighet. För att kontrollera elektronikens skick och om verket presterar maximalt bör man göra en prestandakontroll vid igångkörning och därefter regelbundet cirka 1 gång per år.