11.4.1 Dimensionering, Livslängd
Kranar dimensioneras för en livslängd på 10 år med avseende på komponenter som växellådor, elutrustning med mera.
Stålkonstruktionen dimensioneras för 20 års livslängd.
Beroende på hur kranen skall användas, lastspektrum (andel av laster som är nära fullast), planerade drifttimmar per dygn et cetera dimensioneras kranen enligt en krangrupp. M1 – M8 enligt nedanstående tabellverk.
Processkranar i stålindustrin hamnar oftast i krangrupp M6 – M8. Se också ISO 4301/1 eller SS 766 30 01.
Genom att sätta sig in i problematiken förstår man att en 20-tons kran som jobbar dygnet runt med nära fullast måste vara kraftigare dimensionerad än en verkstadskran som kanske gör ett 20-tons lyft per vecka.
Ovanstående parametrar är bra att känna till när man till exempel ändrar eller byter produktion i en hall, eller om man tänkt flytta en kran eller köpa ny.
Beträffande kranars livslängd finns numera krav på att driftstimmar registreras så man ska kunna konstatera när den teoretiska livslängden är slut. Kan inte detta verifieras finns formler tillgängliga för att räkna fram återstående livslängd. För att få köras vidare när den teoretiska livslängden är slut skall kranen genomgå en så kallad Konditionsanalys, där kranens alla delar granskas i fråga om skick, funktion, slitage med mera.
Efter åtgärdande av eventuella anmärkningar erhåller kranen ytterligare livstid.
11.4.2 Förebyggande underhåll
Eftersom stora krav ställs på säkerhet finns ett antal normer och föreskrifter som reglerar kranars utrustning och säkerhet.
Regler finns även för förebyggande underhåll av kranar. SS 768 00 04. Denna norm omfattar främst säkerhetsaspekter och grundar sig på drifttimmar per dygn.
För att erhålla hög tillgänglighet måste det förebyggande underhållet enligt normen kompletteras med ett FU på samtliga komponenter som kan störa driften.
För att ge ett kostnadseffektivt underhåll bör så många aktiviteter som möjligt kunna planeras. Man gör en underhållsplan som omfattar frekvens på FU, vad som skall ingå i FU, åtgärder och vilka reservdelar som skall finnas tillgängliga mm.
Aktiviteter som bör ingå är:
- Daglig inspektion som utförs av kranoperatör
- Schemalagt eller drifttidsbestämt FU eller en kombination av dessa, som utförs av välkvalificerad personal
Till dessa aktiviteter kan läggas tillståndskontroller till exempel vibrationsmätningar.
Frekvensen på FU baseras lämpligen på kranens drifttimmar exempelvis var 100de.
Frekvens på tillståndskontroll eventuellt var 3:e mån.
Ett problem som alltid finns och måste lösas är tiden då kranen finns tillgänglig för underhåll. Produktionen vill ha denna tid så kort som möjligt, underhåll så lång som möjligt. Skulle ett komplett FU-program genomföras var 100de drifttimme blir troligtvis produktionsbortfallet oacceptabelt stort.
Man får då göra en analys av hur kritiska olika komponenter är. Så identifieras ett fåtal komponenter som behöver högsta frekvens på FU. Troligen lyftbromsar och linor. Därefter kommer åkbromsar, växlar, anslutningar med mera som kan ges lägre frekvens. Minst kritisk är förmodligen stålkonstruktionen som erhåller lägsta frekvensen. Med denna analys ordentligt genomförd finns förutsättningar att med låg risk genomföra ett bra FU på minsta möjliga tid.
11.4.3 Avhjälpande underhåll
Angående avhjälpande underhåll som inte är möjligt att göra i samband med FU, måste en kvalificerad bedömning göras hur länge man kan köra innan felet eller slitaget leder till haveri. Kan man inte köra till nästa planerade stopp måste ett extra stopp planeras in.
