1.3 Provtagning och provberedning av ferrolegeringar

Ferrolegeringar hör till de svårare produkterna att provta och provbereda på grund av materialets kraftiga segringar, och genom att många legeringar är mycket hårda och sega att bearbeta. Som exempel på segringar kan nämnas att kiselhalten mellan enskilda bitar av ferrokisel i samma parti i extremfall kan variera med 20% vid nivån 75%. För krom i ferrokrom har motsvarande skillnader mellan enskilda bitar i samma parti uppmätts till cirka 7%.

Princip och tillvägagångssätt för provtagning och provberedning av ferrolegeringar är i övrigt lika som för järnmalm, även om mängder och antal avseende delproven är annorlunda.

ISO standard 4151 beskriver utförandet av provtagning och siktanalys av ferrolegeringar, och ISO 3713 behandlar provberedning. För krossning av ferrolegeringar är käftkross av kraftig modell lämpligast, och för malning kan konkross och skivsvängkvarn av hårdmetall rekommenderas. Genom att kontrollen av ferrolegeringar hos användaren är så arbetskrävande, är det dock alltmer vanligt att dessa produkter köps med certifikat, som garanterar vissa analysgränser.