6.5 Kylvatten

Inom stålindustrin hanteras stål, slagg et cetera som har temperaturer upp till cirka 1600°C. Praktiskt taget alla utrustningar som arbetar med material vid höga temperaturer måste kylas på ett eller annat sätt för att inte förstöras. Inom varje verk finns därför omfattande kylvattensystem.

Vatten kan även användas för att spola bort glödskal på ämnen innan valsningen och för att transportera bort glödskal som ramlar ner från ämnen i valsverken.

Vanligtvis tas vatten från vattendrag i omgivningen, renas, distribueras ut i verket och släpps tillbaka till vattendraget. Det finns även slutna system, där kylvattnet cirkulerar runt och värms i verkets utrustningar och kyls i speciella vattenkylare eller kyltorn, som avger värme till luften.

Kylvattenflödena kan vara mycket stora, ända upp till flera tusen kubikmeter per timme!

Kylning av en utrustning innebär att energi tas från utrustningen och tillförs kylvattnet som värms. När kylvattnet lämnar verket, eller kyls i speciella kylare, bortförs värme från verket.

Det kan vara avsevärda mängder energi som bortförs från ett verk med kylvatten. I ett av de största svenska verken kan det handla om 1 000 000 MWh per år. Energimässigt är det lika mycket energi som, vad som förbrukas för uppvärmning av 40 000 villor, det vill säga en stor stad.

Kylvattnet från verket har dock så låg temperatur, på vintern kanske 15°C, att det i praktiken inte kan användas för lokaluppvärmning via vanliga värmesystem.

Varför är kylvattnet så kallt när det är så höga temperaturer i processerna? Det viktigaste skälet är att kylningen hela tiden måste fungera. Om kylvattentemperaturerna skulle tillåtas öka till cirka 80°C, som är en vanlig temperatur i värmesystem, skulle det kunna börja koka på utsatta ställen i kylvattensystemet.

Det betyder att ånga bildas, värmeövergångstalet sjunker där systemet är fyllt med ånga, kylningen försämras avsevärt och utrustningen kan skadas av för höga materialtemperaturer. Detta får inte hända!