6.1 Begränsningar och form

Under plåtvalsningen, som sker reversibelt i ett kvartoverk i många stick, finns restriktioner på hur stora reduktioner som kan tas i varje stick. I början av stickserien begränsar gripvinkeln reduktionen. Om man sedan valsar mot minskande tjocklek, är maximalt tillåtet vridmoment och maximalt tillåten valskraft begränsande. Under längsvalsningen blir planheten begränsande för reduktionsgraden i varje stick. Genom att tillåta små oplanheter mellan sticken kan antalet stick minimeras.

Vid plåtvalsning vrids ämnet en eller två gånger under valsningen för att erhålla det önskade formatet (önskad bredd och tjocklek). Man pratar om sizing-, bredd- och längsvalsning.

Efter sista vridningen har plåten sin korrekta bredd, och under längsvalsningen valsas den ut till önskad tjocklek. Detta leder till att plåten får kanter, som är tunn- eller timglasformade och ändar, som är tung- eller fiskstjärtsformade.

I början på 1980-talet utvecklade Kawasaki i Japan den så kallade MAS-valsningen (Mizushima Automatic Plan View Pattern Control System). Tekniken syftar till att ge den färdiga plåten ett så rektangulärt format som möjligt. Figuren visar principen för MAS-valsningen. Oftast placeras MAS-sticket direkt före vridningen. Förutsättningen för tekniken är att valsverket är utrustat med hydraulisk AGC (Automatic Gauge Control).

I dag tillämpar många plåtverk någon variant av MAS-valsning, köpt på licens eller egenutvecklad. I dag förekommer också vertikalpar med hydraulisk AWC (Automatic Width Control) i plåtverk, vilket möjliggör att även plåtens kanter kan styras till önskad form under MAS-valsningen (MAS på bredden). Med denna utrustning borde också bättre breddutfall på plåtarna uppnås.

Vid plåtvalsning är det viktigt att plåten efter valsningen uppfyller de måttspecifikationer kunden kräver. För att registrera och reglera detta används olika typer av mätsystem i valsverket.

Plåtens bredd och form mäts oftast med optisk metoder eller med laserteknik. Kameror placeras ovanför rullbanan där plåtarna passerar och mäter bredden genom att registrera kontrasten mellan plåten och dess bakgrund. Ibland anordnas belysning under plåten, så att kameran registrerar skuggan från plåten. Med flera kameror längs rullbanan kan plåtens form (krokighet) registreras.

Plåtens tjocklek mäts oftast med joniserande strålning, det vill säga radioaktivitet eller röntgenstrålning. Strålningen skickas genom plåten, och en mottagare på andra sidan registrerar hur stor andel av strålningen som går fram. Andelen som absorberats är ett mått på tjockleken. Genom att röra mätaren i sidled eller ha flera mätare kan plåtens profil registreras.

Plåtens planhet mäts ofta med optiska givare som mäter avstånden ned till plåten från sin placering ovanför plåten.