7.2 Valsningskampanj

Under varmvalsning ändrar arbetsvalsarna sin diameterprofil. Genom nötning mot banden slits valsens yta gradvis bort. Slitaget är störst närmast bandkanterna och därför bildas så kallade slitagediken där. Genom värmeöverföring från banden värms valsarna upp och utvidgas. Uppvärmningen är störst där valsarna är i kontakt med banden. Tillsammans ger detta en hackig diameterprofilkurva på valsarna.

Om man valsar ett band som är så brett att det når ut över de hackiga partierna på valsarna kommer dess tjockleksprofil att påverkas av detta, och bandet kan bli mycket svårt att kallvalsa med bibehållen planhet. Det traditionella sättet att undvika detta är att planera sina valsningskampanjer enligt ”likkiste-metoden”. En valsningskampanj är tiden mellan två arbetsvalsbyten.

”Likkiste-metoden” innebär att man i början av kampanjen, när slitaget är litet, valsar några band med gradvis ökande bredd för att bygga upp den termiska expansionen av valsarna på ett gynnsamt sätt. När sedan slitaget börjar bli märkbart, minskar man gradvis bandens bredd, så att man undviker att valsa i slitagedikena. Nackdelen med detta är att produktionen blir uppstyrd efter bandbredderna.

I modernare konstruktioner av valsverk är det möjligt att förskjuta arbetsvalsarna axiellt. Genom att på ett klokt sätt förskjuta dessa fram och tillbaka, kan man sprida ut slitaget och den termiska bomberingen, så att man undviker att oönskade valsprofiler uppstår. På detta vis kan man få större frihet när det gäller kampanjplaneringen, samtidigt som arbetsvalsarnas livslängd kan förlängas.