20.4 Restprodukter och avfall

När en vara eller en produkt tillverkas bildas ofta restprodukter. Ett exempel är spån från bearbetning vid ett gjuteri.

Vissa typer av avfall klassas som farligt avfall om de innehåller över en viss mängd av farliga ämnen. Annat avfall, som vissa stoft och oljerester, är alltid farligt avfall.

Huvuddelen av gjuteriindustrins restprodukter består av överskottssand och slagg, skrot, spån och stoft.

EU har beslutat om en så kallad avfallshierarki, eller avfallstrappa, som styr hur avfallet bör hanteras. Prioriteringsordningen innebär att man helst ska förebygga avfall, i andra hand återanvända det, i tredje hand återvinna materialet i det och i fjärde hand få ut energiinnehållet och först i sista hand lägga det på deponi.

Ordningen gäller under förutsättning att det är miljömässigt motiverat och ekonomiskt rimligt.

Gjuteribranschen arbetar aktivt med att minska mängden deponerat avfall. Bland annat återvinns överskottssand och gods som inte är prima smälts om tillsammans med återgångsmaterial.

Avfallsmängder och deras miljöbelastning kan minskas ytterligare med hjälp av teknikutveckling eller val av återvinningsvägar. Genom att betrakta avfallet som en potentiell resurs i samhället kan stora vinster genereras såväl miljömässigt som ekonomiskt. De följande avsnitten kommer att behandla de avfall och restmaterial som genereras i gjuteriprocesserna samt hur dessa kan utnyttjas, med fördel inom det egna gjuteriet eller i andra applikationer.

Om restmaterialen ska vara intressanta för återanvändning av gjuteriet eller för en annan användare behöver de hanteras som den blivande råvara de är. Det innebär att gjuteriet måste kunna leverera en kvalitetssäkrad restprodukt/råvara som uppfyller ställda kvalitetskrav. Restprodukten kan av gjuteriet hanteras som en biprodukt från produktionen eller som ett avfall och oavsett vilket bli intressant för återanvändning.

De material som av olika orsaker inte kan återvinnas eller återanvändas måste läggas på någon form av deponi. Man skiljer här på deponier för:

• Inert avfall
• Icke farligt avfall
• Farligt avfall

För att bestämma vilken deponi som ett avfall kan/ska läggas på krävs omfattande analyser av ingående ämnen samt laktester. Läs mer i Förordningen om deponering av avfall: Förordning (2001:512) om deponering av avfall | Sveriges riksdag (riksdagen.se)

De viktigaste regelverken kring avfall är avfallsförordningen, föreskrifter från Naturvårdsverket och EU:s avfallsdirektiv. Kommunen kan också ha lokala krav. Som avfallsproducent är man skyldig att hålla reda på gällande regler och följa dem.

Nedan följer några grundläggande krav som omfattar alla avfallsproducenter:

• Analysera och klassificera avfallet
• Minimera uppkomsten av avfall
• Minska farligheten av avfall
• Hantera och lagra enligt allmänna eller särskilda regler
• Hålla reda på mängder och typer av avfall som uppkommer i verksamheten
• Kontrollera att transportör och mottagare av avfall har nödvändiga tillstånd