0.5 Spårelement

En ökad användning av skrot i våra stålverk medför att grundämnen som koppar (Cu), tenn (Sn), nickel (Ni), krom (Cr) med flera, kommer att öka i nytillverkat stål. Detta kan i vissa fall medföra problem såväl i tillverkning som för vissa egenskaper.

Inverkan av olika spårelement, som oavsiktligt följt med skrotet, är komplicerad. Ibland kan ett visst ämne vara till nytta, och i andra fall vara klart skadligt.

Krom, molybden (Mo) och bor (B) påverkar härdbarheten kraftigt. De behöver alltså inte vara skadliga, men i okontrollerade halter kan olika charger (= smältor) få alltför olika egenskaper, alltför stor spridning, vilket är en allvarlig störning vid till exempel automatisk tillverkning hos kunderna.

I andra fall, till exempel vid för höga halter av koppar och tenn kan rödskörhet uppstå, vilket innebär att materialet spricker eller brister vid varmvalsning eller smide.

Pressbarhet för tunnplåt är känslig för sådana spårelement, som höjer hållfastheten för snabbt vid kallformning.

Listan kan göras lång! I tabellen i Figur 8 görs ett försök att sammanfatta inverkan av föroreningar. Minustecken betyder allmänt att egenskapen försämras och ett plus att egenskapen ökar eller förbättras. Allmänt kan sägas att man ska ha föroreningskällorna under kontroll och ge regler för de begränsningar vid ståltillverkningen, som är nödvändiga för en rationell tillverkning och för att uppnå de egenskaper som krävs av stålet.