3.6.1 Vitjärn
Vitjärnet kan delas in i tre grupper:
- Olegerat eller låglegerat material
- Nickel – kromlegerat material
- Högkromhaltigt material (> 11 % krom)
Vitjärnet är ett gjutjärn där kolet är bundet som cementit (järnkarbid, Fe3C) och olika typer av kromkarbider (M23C6 och M7C3). Dessa ligger inbäddad i en grundmassa, som genom legeringstillsatser redan i gjuttillståndet huvudsakligen utgörs av martensit. Både karbider och martensit bidrar till att ge materialet hög hårdhet och nötningsbeständighet. Dessa egenskaper uppnås genom legering med krom och nickel. I Tabell 25 redovisas den individuella hårdheten för olika typer av karbider och grundmassor.
Tabell 25. Typisk hårdhet för olika beståndsdelar i vitjärn.
De olegerade och låglegerade materialen innehåller huvudsakligen Fe3C och (FeCr)3C i en perlitisk grundmassa.
De nickel-kromlegerade materialen med upp till cirka fem procent krom innehåller huvudsakligen (FeCr)7C3 och inslag av (FeCr)3C i en martensitisk grundmassa.
De högkromhaltiga materialen (> 11 % Cr) innehåller (FeCr)7C3 i en martensitisk grundmassa.
Materialets nötningsbeständighet styrs av typ av grundmassa (perlit är mjukare än martensit) samt av typ och mängd av karbider.
Då mängden karbider i gjutgodset gärna får vara den samma hela tiden kan det vara lämpligt att enkelt beräkna mängden karbider. Det kan approximativt beräknas i kromlegerat vitjärn med hjälp av sambandet:
karbidhalt i procent = 12,33*(kolhalten) + 0,55*(kromhalten) – 15,2
Om spridningen vid tillverkningen är ± 0,15 för kolhalten och ± 0,5 för kromhalten ger variationen i respektive ämne ± 1,8 och ± 0,3 procent karbider. För en legering med 1,8 procent kol och 16 procent krom fås enligt samma samband 16 procent karbider. Det betyder att spridningen i kolhalt ger en variation i karbidhalt på cirka ± 11 %.
Framställning
Det nötningsbeständiga vitjärnet kan levereras både med och utan värmebehandling.
Normalt krävs inte någon värmebehandling och vitjärnet levereras ofta ”as-cast” eller avspänningsglödgat. Beroende på gjutgodsets komplexitet och krav på bättre motstånd mot slagpåkänning, bättre skärbarhet eller svårighet att innehålla hårdheten tillgrips olika typer av värmebehandling.
Värmebehandlingen kan vara avspänningsglödgning, härdning och anlöpning, eller glödgning.
Användning och egenskaper
I en omfattande litteraturstudie av Lars-Erik Björkegren och Björn Israelsson redovisas olika typer av materials nötningsegenskaper i olika miljöer och olika parametrars effekt.
Vitjärn används sällan som rent konstruktionsmaterial. På grund av den stora hårdheten och den goda slitstyrkan används det till slitdelar i mal- och krossmaskiner, exempelvis kul- och stångkvarnar, stenkrossar, pumphjul för slitande media, rör och valsar. Exempel på produkter visas i figurerna nedan. En viss användning har speciellt de högkromlegerade vitjärnen för eldroster, där deras goda värmebeständighet utnyttjas. De kan användas vid temperaturer upp mot 1 000°C.
Standard, SS-EN 12513:2011
Europastandarden för vitjärn omfattar flertal legeringar, vilka samtliga är uppbyggda på legeringstillsatser av nickel och krom.
Segheten hos vitjärn är låg, vilket måste beaktas då materialet används i en konstruktion. Materialets hårdhet gör att det är mycket svårt att bearbeta.
Tabell 26. Hårdhetskrav och kemisk sammansättning hos olegerat och låglegerat vitjärn (nötningsbeständigt gjutjärn) enligt SS-EN 12513:2011. Hårdheten mätt på gjutgodset eller efter särskild överenskommelse på en Brinellvårta eller vidgjutet block.
Tabell 27. Hårdhetskrav och kemisk sammansättning hos nickel- kromlegerat vitjärn (nötningsbeständigt gjutjärn) enligt SS-EN 12513:2011. Hårdheten mätt på gjutgodset eller efter särskild överenskommelse på en Brinellvårta eller vidgjutet block.
Tabell 28. Hårdhetskrav och kemisk sammansättning hos högkromhaltigt vitjärm (nötningsbeständigt gjutjärn) enligt SS-EN 12513:2011. Hårdheten mätt på gjutgodset eller efter särskild överenskommelse på en Brinellvårta eller vidgjutet block.