3.3 Inverkan på ämnet

Vid mycket hög temperatur kan delar av glödskalet smälta och tränga in i stålets korngränser. Detta medför att korngränserna brister vid bearbetningen. Områden i stålet som har hög halt föroreningar smälter vid lägre temperatur än normalt. Eftersom korngränserna har högre halt av föroreningar har de lägre smältpunkt. Om temperaturen blir så hög att korngränserna smälter och oxideras blir stålet bränt. Det innebär att det är omöjligt att valsa. Om stålet överhettats och bränts hjälper det inte att sänka temperaturen. Materialet är förstört.

Ett annat fenomen vid värmning är att ytan först blir varmare än centrum. Eftersom stål utvidgas vid uppvärmning kommer den varma ytan att vilja ”dra isär” ett område under ytan. Vid stora ämnesdimensioner, sprickkänsliga stål och snabb uppvärmning kan dragspänningarna orsaka sprickor i ämnet. Dessa sprickor kan orsaka att ämnen spricker i ugnen. Det kan också inträffa att sprickorna inte kommer fram förrän under valsningen.

Järn och stål byggs upp av kristaller. Dessa kristaller kallas också korn. En kristall kännetecknas av att atomerna är ordnade. Mellan olika kristaller finns tunna skikt med oordning, så kallade korngränser.

I järn och stål kan atomerna ordnas på två olika sätt vid olika temperaturer. Vid rumstemperatur är järnatomerna i stål ordnade i en kubiskt rymdcentrerad struktur. Kubiskt rymdcentrerat järn benämns ferrit. Vid värmning över 910 °C kommer ordningen i rent järn att ändras till kubiskt ytcentrerad. Kubiskt ytcentrerat järn kallas austenit.

Kristaller med atomerna ordnade på samma sätt sägs tillhöra samma fas. Kristaller med atomerna ordnade på olika sätt tillhör olika faser. Stål innehåller kol. Kol och järn kan förenas till en järnkarbid som kallas cementit. Denna fas är mycket hård. Vid svalning av stål kan cementit och ferrit bildas samtidigt. De två faserna kan tillsammans forma perlit eller vid lägre temperatur bainit.

Vid värmning till hög temperatur blir korngränserna rörliga. Då temperaturen höjs kommer kornstorleken att öka genom korntillväxt. Detta innebär att små korn försvinner och stora korn växer. Korntillväxten går snabbare vid högre temperatur. Hög temperatur under lång tid ger stor kornstorlek. Större korn innebär större risk för sprickor under bearbetningen.