4.5 Kontroll av penetrantmaterial

Det primära intresset vid penetrantprovning är att den tillämpade metoden skall kunna detektera diskontinuiteter av den storleksordning, som acceptanskraven anger. Det bästa sättet att kontrollera detta är att utnyttja ett provobjekt från den aktuella produktionen, vilket har en naturlig defekt, som ligger strax utanför acceptansområdet. Sådana referensobjekt skall rengöras noggrant mellan omprovningarna och helst förvaras i lösningsmedel mellan provningarna.

Referensobjekt enligt ovan kan vara svåra att uppbringa. För att jämföra olika penetrantmaterial brukar aluminiumpaneler och krombelagda plåtar med konstgjort framställda sprickor användas.

Penetrantvätskor i tankar är utsatta för åldring och föroreningar. För att kontrollera hur detta sker är det vanligt att ett prov från en ny leverans tas ut och förvaras i en tät behållare. Periodiskt under användningstiden görs sedan jämförande prov på aluminiumpanelen enligt Figur 33. Provet kan förväntas behålla sina goda penetrantegenskaper i cirka två år.

Penetranten kontrolleras även med avseende på föroreningar (framför allt vatten). Det sker genom analys på laboratoriet. Kontrollen utförs regelbundet, där tidsintervallerna bestäms av provningsvolym och miljö i provningslokalen. När efteremulgerbara och även vattenavsköljbara penetranter används, kontrolleras emulgeringsförmågan genom jämförelse med en ny emulgator respektive penetrant. Detta görs genom jämförande prov på plåtar med kända sprickor och kallas ”sköljbarhetsprov”.

Torrframkallare kontrolleras genom observation (visuell kontroll). Eftersom dessa ej är hygroskopiska, absorberar de ej fukt från luften och är därför beständiga så länge de ej kommer i kontakt med vatten. En torrframkallare, som ej är ”fluffig” utan klumpar ihop sig eller är blöt, skall kasseras. Våtframkallare kontrolleras genom densitetsmätning med hydrometer. Om densiteten skiljer sig från tillverkarens rekommendationer tillsätts endera pulver eller vatten.

Belysningen vid inspektionen kontrolleras periodiskt med belysningsmätare. Vid provning enligt SIS 114501 krävs, att belysningen vid provning med färgpenetrant skall vara minst 500 lux. Belysningsintensiteter på 1500 eller i vissa fall 3000 mW/cm² förekommer för UV-ljus. Intensiteten mäts på inspektionsstället.