5.2.1 Vad kan ökad driftsäkerhet och effektivare underhåll betyda för hanteringen?
Låt oss pröva att använda du Pont-modellen för att skaffa oss en uppfattning om underhållets ekonomiska betydelse. Vi börjar med att titta på ett fiktivt valsverk för att sedan applicera modellen på hela vår industri.
Om vi antar att valsverket har planerat 7500 timmars produktion under ett år, att man har samma TAK-värden som företaget X i Tabell 1, att de direkta underhållskostnaderna är 200:- kr/ton, att maxkapaciteten är 70 ton/h, att priset för de färdiga produkterna är 3500:- kr/ton, de rörliga kostnaderna är 2600:- kr/ton samt att anläggningen kostat 1 miljard, att avskrivning räknas på 20 år och i övrigt enligt diagrammet nedan (Figur 16).
Då erhålls en räntabilitet för anläggningen som är knappt 10%, vilket bör ses som ett hyggligt värde.
Brukens direkta underhållskostnad är i snitt 6,4 % av omsättningen, som kan uppskattas till 45 miljarder kronor. Med ett antal grova antaganden och under observation att vi talar medelvärden för hela branschen, alltså både handelsstål, specialstål och rostfritt, kan man då ta fram ovanstående schema (Figur 18).
Om vi kunde höja det genomsnittliga TAK-värdet från dagens 60 till säg 75%, skulle vi med mycket måttlig höjning av UH-kostnaderna öka brukens vinst och räntabilitet med mer än 80% enligt Figur 19.
Som framgår ökar även kapitalomsättingshastigheten (eller kapitaleffektiviteten) med 25 %. Detta är särskilt positivt i en så kapitalintensiv verksamhet som järn- och stålindustrin.
