15.1 Urslagning

Urslagningen utförs via skakgaller, roterande trumma eller manuellt vid avgjutningsplatsen. Vid bullformning, till exempel DISA, saknas flaska, vilket underlättar urslagning med roterande trumma. Vid automatiska formningsliner sker urslagning mot ett skakgaller efter det att gjutgodset och formmassan har avskilts från formflaskan med hjälp av hydraulik. Vid urslagningen vittras formmassan och till viss del även kärnorna sönder till mindre beståndsdelar, för att sedan återföras till sandberedningen.

På väg till sandberedningen måste retursanden siktas så att kärnrester och metallbitar separeras från sanden. På grund av den kraftiga damm- och bulleralstringen är urslagningsoperationen i de flesta fall helt inkapslad. Den dammrika luften vid urslagningen behöver filtreras för att avskilja dammet. Det sker oftast med hjälp av textila spärrfilter och dammet samlas upp i så kallade ”bigbags”. På senare tid har teknikutvecklingen inneburit att stoftet kan briketteras och renas genom plasmabehandling för att därefter återföras till smältverket.

Efter urslagningen förs gjutgodset ofta med en stålbandstransportör fram till en omlastningsplats, där det med hjälp av lämplig lyftanordning placeras på exempelvis en lastpall eller en transportlåda för vidare transport till fortsatt förädling. Vid större gjutgods utgörs i många fall lyft- och hanteringsutrustningen av en manipulator.

I mindre gjuterier sker urslagningen företrädesvis på mindre skakbord försedda med avluftningshuv i den ena änden. Ett exempel på sådant skakbord visas i Figur 2 nedan.

Vid urslagning av stora detaljer lyfts ofta hela formflaskan in på skakbordet och vibreras ut på skakgallret innan gjutgodset lyfts vidare.

Vid flasklös råsandsformning (bullformning) är den vanligaste tekniken för urslagning att godset förs in i en roterande trumma (Figur 3). Trummans axel är svagt lutande varigenom godset tillsammans med råsandsformmassan matas fram genom trumman vid dess rotation. Gjutgodset och formmassan kyls ned i trumman. Detta sker genom en bädd av formmassa eller genom tillsatts av vatten eller kylblock samt av det vatten som finns kvar i råsandsformmassan. Genom en motriktad luftström avlägsnas den vattenånga som bildas vid vattentillsatsen.

Det tar vanligtvis mellan 20 och 30 minuter för godset att vandra fram genom trumman. På samma gång som gjutgodset och sanden kyls bryts sandklumpar effektivt sönder. Genom hål med en diameter på ungefär 30 millimeter i trummans utlopp passerar den kylda formmassan och får falla ner på ett transportband för vidare transport till sandberedningen.

I stället för en roterande urslagare kan man även använda en vibrationstrumma för urslagning. I denna separeras gjutgods och sand. Även plana urslagare används i hög omfattning för detta ändamål.

Vid flaskformning av komponenter för fordonsindustrin eller för annat gods i långa serier är plana urslagare fortfarande den vanligaste metoden. Det är av stor vikt att ventilationen är god i urslagarhuset för att klara den inre miljön i gjuteriet.

Det kan ofta vara en bra idé att återvinna värmen i frånluften från urslagaren genom en värmeväxlare. Detta då det vanligtvis rör sig om stora luftmängder med ett högt värmeinnehåll.

I samband med urslagningen är det vanligt att gjutgodset skiljs från nedlopp och gjutkanal. Detta gäller speciellt vid grövre grå- och segjärnsgjutgods. För att de avskilda nedloppen och gjutkanalerna skall kunna chargeras i ugnar för omsmältning är det oftast nödvändigt att sönderdela dessa till mindre delar mer lämpliga för chargering. Ett exempel på användning av en manipulator vid hantering av gjutsystem vid en knäckningspress visas i Figur 4. En annan typ av press är en kammarpress, där ett stort antal ingjutsystem kan krossas samtidigt.